Jaha då var Swedish cup över.
Denna tävling som man slitit för hela året och som man jobbat för så länge. Nu är det slut. Och det blev inget EM för mig det här året heller. Jag kan ju inte säga annat att jag är lite besviken, det är klart jag hade velat åka! Det är ju det jag kämpat för! Men det är inte lika jobbigt som förra året, inte lika tungt. Jag lär mig någonting efter varje gång, efter alla tävlingar, jag försöker iallafall ta någonting med mig i ryggsäcken. För det är ju så, EM är inte det viktigaste, det är erfarenheterna, junior åren är bara grunden man lägger för de kommande åren.
Men ja, jag blir såklart frustrerad! Jag hade tänkt mig i mitt huvud att jag var redo nu, jag kan det här. Och jag VET till 100% att jag kan skjuta 400 om det så skulle behövas! Men, det är det där lilla ordet: men... Det är spöket i huvudet som sätter gränser... Det är det alltid. Jag tänker alldeles för mycket. Och ja, jag har lärt mig väldigt mycket men tydligen räcker inte det. Jag måste slita hårdare, bli starkare. Och som en mycket klok människa sa till mig:
"Man kan inte jaga resultaten, då tar det mycket längre tid, de kommer när de kommer, när du är redo." Så jag försöker tänka så, att nä, jag var väl inte riktigt med i huvudet den här gången heller, men tänk så mycket mer jag lärt mig, och snart kommer det. Det känner jag i hela kroppen, snart är jag där. Det är bara en tidsfråga.
Hela den här säsongen har väl gått ut på det, en väntan på att det riktigt ska klicka. Men det är nog där problemet ligger kanske, för mina resultat har inte toppat riktigt som de gjorde förra året, jag vill för mycket! Så jag får väl slappna av lite och ta det som det kommer, jag vet ju att jag har det, då kommer det väl. Men jag kan som sagt inte skynda på det.
Men visst är det väl jobbigt att skjuta säsongssämsta på den viktigaste tävlingen. Jag tror inte att jag ens slog mig själv från förra året. Men hade jag skjutit någorlunda normalt! Eller knappt ens det! Då hade det gått mycket mycket bättre! För på träningar har jag som jag nämnt tidigare legat på 410 i decimal när det går helt okej, inte bra utan okej, normalt och medel. Så jag tänkte väl att det är något att utgå ifrån iallafall och hålla koll på nu när det är nya regler och nytt med decimal skjutning då man inte riktigt har koll på vad som är bra och inte. Men inte ens det kom jag över, jag var ju nära två gånger 408,1 och 407,0. Så jag får väl vara nöjd ändå. Det var ju trots allt säsongens viktigaste tävling och nerverna låg på nivån därefter.
Men jag kände inte att jag hade turen med decmalerna med mig riktigt, det blev alltför många 9,9or och 10,0or, precis runt om och nosar. Och pressen jag kände var ruskigt tung, det märktes på dag 2, den skjutningen var riktigt jobbig. Jag skulle gissa att jag inte ens skulle komma upp i den nivån på EMet i press som jag kände då, uttagningen är värre. Men vad vet jag? Det var iallafall så jag kände, så himla tungt att andas t.o.m. Men det är bara att slänga bakom sig eller rätt in i väggen för något sådant är inte värt att spara på. Ta med det positiva. Och det har jag ändå fått en del, jag har saker att jobba på nu iallafall och jag är redan sugen på att ställa mig på banan igen! Det ni!
Något jag måste jobba på är iallfall mina tävlingsnerver. Fler tävlingar och att utsätta mig för pressade situationer. Kanske hade min puls att göra med att jag faktiskt fick öroninflammation och har fortfarande? Mycket lägligt, men inget man kan göra åt. Det vet jag inte. Men i vilket fall som helst så behöver jag ändå träna på det och det är en sak som alltid är bra att träna på. Så till nästa år hoppas jag att det är en "icecold" och "stonehard" Michaela som står på plats ;). Hehe, omänskligt beteende var det att sträva efter ja! Vi får väl se.
Jag hoppas iallafall att alla som var på swedish cup oavsett hur det gick och hur nöjd man är har någonting gott att ta med sig. Det är viktigt. Vi är alla människor. Och att ni som jag ser fram emot det nya året med många nya möjligheter :).
P.S. Lite bilder från årets Swedish cup kommer att komma upp här på bloggen inom några dagar. Men nu ska jag kurera mig med dubbla doser alvedon och ipren i sängen så febern och värken i örat försvinner! :)
