Men tävlingen gick förvånansvärt bra! Okej, jag kanske inte ska säga "förvånansvärt", för det har gått fantastiskt bra på träningarna trots den låga intensiteten. Men det var ändå säsongsstart och jag var väl inte supertaggad direkt. Det känns också alltid lite konstigt att börja tävla igen och komma in i momentet efter ett uppehåll. Men jag tog det som en träning och sköt 411,6 första omgången och 412,6 andra omgången! Lite sämre resultat än på träningarna, men så var det här faktiskt också en tävling, annan miljö och andra förutsättningar. Så jag är riktigt, riktigt nöjd över min prestation! Säsongsbästa kan man ju säga ;)!
Nu till lite "pepp-talk-mental-träning-á-la-Michaela-nånting". Det var lite roligt faktiskt, ni som skjuter kan förstå detta. I andra omgången började jag inte särskilt bra, jag hittade inte riktigt in i nolläget och tappade därmed lite fokus och balans. Så starten var inte kanon, 100,9 i första serien. Och då är det ju lätt att tänka att "Det här kommer ju gå riktigt dåligt...!" och bli osäker. Men ni vet vad man säger! Man ska aldrig ge upp! Och det stämmer så himla bra! För man ska aldrig dra förhastade slutsatser, du kan väl inte se in i framtiden och veta vad för skott du kommer skjuta? Nej, såklart inte, du vet aldrig vad som kan hända. Det enda du kan styra över är nutiden och det enda skottet som du håller på med just nu! Så sagt och gjort, skott för skott. Och så kan man ju göra som jag gjorde, väga upp den där 100,9-serien med en sista serie på 106,2. Ja, du såg rätt, 106,2!!! Helt sjukt om jag får säga det själv! Jag tror nästan inte mina ögon att det är jag som har skjutit det där! Men så är det faktiskt, jag förvånar mig själv ibland! Och just det gör mig så himla nyfiken på att veta hur långt jag kan ta mig själv. 106,2... Jag har skjutit 106,0 en gång förut, men det här slår nog nästan allt!
Och på tal om bra säsongstart med pang-resultat! I torsdags var det dags för ännu en tävling, ett litet test i Värnamo. Tog även detta som en vanlig träning, men det tog en snabb vändning! För efter 20 skott hade jag 209,5 efter en 105,9-serie. Ni vet hur tankarna börjar snurra... "Jag kanske kan skjuta 419,0p och jag fortsätter såhär...?" NEJ! Så får man absolut inte tänka! Det är då det går åt skogen! Så den här "vanliga" träningen förvandlades till att slåss mot mig själv och mina egna tankar och försöka hantera den plötsliga nervositet som uppstod. Men vet ni vad, jag förvånade mig själv ännu en gång och lyckades prestera ännu ett kanon resultat! 415,6 p landade summan på och jag kan säga att jag bokstavligt talat skuttade ut ur skjuthallen (iförd mkt stela, ganska orörliga skyttekläder, så ni kan tänka er synen...)! Jag är så glad att det börjar släppa nu för mig! Förhoppningsvis, så kan jag lita på mig själv så mycket att jag också lyckas behålla den uppåtgående kurvan.
Nu är det snart dags för mig att åka på träningsläger med utvecklingsgruppen i Sävsjö, så ha en kanon och pang-helg allihopa!
